Livets tvära svängar
Alltså, hjälp, vad mycket det har hänt under året som jag inte uppdaterat här. På många sätt är det en helt ny person som sitter bakom knapparna nu, både till invändigt och utvändigt.
För ja, håret är klippt. Inget mer hårsvall ner till arslet som trasslade in sig i löparryggsäckens små gummiband. Det tog ett par veckor innan jag slutade att reflexmässigt lyfta undan håret när jag tog på mig en jacka.
Men det kanske är den minsta förändringen. Efter drygt 11 år separerade jag och Anneli. Som alla separationer är det så klart aldrig roligt men det var ändå det bästa som kunnat hända, för oss båda. Vi är båda lyckligare idag än vad vi någonsin varit. Huset såldes så småningom, hon flyttade till Stockholm och jag köpte mig en bostadsrätt här hemma i Söderhamn. En 2:a som skulle bli min fristad som singel där jag fick rå om mig själv, skapa mitt nya liv och bara vara. Ödet ville annorlunda.
Den första juni gick jag på "dejt" och gick inte mer hem. Vi hade stött på varandra först i skogen på en av mina löpturer i slutet på februari då jag skrämde hennes häst, sen igen på krogen några månader senare när jag var ut med kompisar för första gången som singel. Vi pratade väldigt mycket och livet ville sig som så att vi inte hade möjlighet att träffas förrän den där lördagen den 1:a juni. Den där bostadsrätten som jag hade fått nycklarna till i slutet på maj blev snart vår gemensamma bostad.
Bara dagar efter jag och Gunilla benämnt oss själva som sambos kom den hittills i mitt liv största händelsen, jag ska bli pappa! Jag hade kommit till ro med tanken att jag aldrig skulle få egna barn, en sorg som jag bearbetat och till slut förlikat mig med. Men så står jag där i köket, i min nya bostad men min nya sambo och tittar på ett positivt graviditetstest. Om bara 1,5 månad kommer jag att vara pappa till en liten pojke. Någon jag ska försöka visa hur man blir en fin och god medmänniska. Mitt livs största och viktigaste uppgift.
Det är svårt att ta in. Jag vet inte om jag riktigt hängt med på alla livsförändringar. Det jag vet är att det känns bra, jag känner mig trygg och jag känner mig älskad. Och det är faktiskt allt jag behöver.
